Jag är Lina.

Jag är här att guida fler till att lyfta fram sitt autentiska jag. Jag har många år som rekryterare bakom mig och med det tusentals intervjutimmar i bagaget. Jag älskar att lyssna på människors historier och jag lär mig som mest i samtalet med andra. Jag är våg och orättvisor gör mig ledsen. Jag är en högkänslig kontrollfreak som jobbar på att lära mig att släppa taget. För sex år sedan, då mina barn, alla var under tre år påbörjade jag min inre resa. Jag insåg att för att hantera livet behövde jag utforska vem jag är.

I hela mitt liv har jag levt efter prestation, att vara så bra som möjligt, gärna bäst. Jag har velat vara i toppen och pushat på mig själv så gott jag kunnat. Tack och lov har jag inte varit bäst i allt jag velat men jag har pressat in mig i kostymer jag inte trivts i och jag lyckades skapa en person som inte var jag. När jag blev mamma började något peta på mig, något skavde men jag kunde inte för min värld förstå vad.
Som mamma behövde jag inte “prestera” som jag var van vid. Nu handlade livet om att ansvara för ännu ett liv utanför mitt eget genom att vara mamma. Jag blev förvirrad, hur fungerar det att “bara” vara?
När jag började jobba igen kom “livet tillbaka”, jag återkom till prestationen och allt vad det innebär, en roll jag kunde. Jag tyckte livet lekte och jag ”kände igen mig själv igen”.
Jag blev gravid igen ca 1,5 år senare och jag kände snart att något var annorlunda från min första graviditet, hormonerna rusade i min kropp så pass att jag behövde stanna upp med vad jag höll på med just där och då. Det var tvillingar som väntade. Fantastiska två små liv som levde runt inom mig och kroppen blev tung. Jag blev sjukskriven ganska tidigt, vilket nederlag!
Min prestation “försvann” igen, vad skulle jag göra nu? Att ha tre barn under tre år är en historia för sig som inte rymmer här men när jag skulle tillbaka till jobb efter min föräldraledighet var jag taggad. Det jag inte visste då var att jag inom kort skulle vara nära att kollapsa av utmattning utan att bli sjukskriven.
För snart 6 år sedan hamnade jag där många hamnar, konstant trötthet, hjärnan fungerade inte, glömska och ångest. Saken var den att det var på jobbet, i min prestation, som jag kunde andas. Här kände jag igen mig, jag kunde kliva in i min roll och göra det jag alltid gjort. Men det var något som skavde, något som växte sig större för varje år och jag insåg att jag behövde börja en förändring.
Så började min resa till idag.
Jag har lärt mig att jag inte är min prestation, jag duger som jag är och det genom att vara jag - mitt autentiska jag.
Det är viktigt för mig att vara sann mot mig själv.
Vi kan finna utrymme inom oss till att må bättre även om livet snurrar på i full fart. När vi ger oss själv möjlighet till att öppna fönstret till att stanna upp, vara i nuet och ge oss själv kärlek, då sker det något inom oss som sprider sig som en varm känsla.
Som min 6 åriga son en gång sa, ”Mamma - kärleken är det största vi har”. Jag instämmer till fullo och när jag får verka med hjärtat, kan jag göra mer för fler.